Göta Hovrätts dom i mål B 1659-11, den 2 augusti i år:
Hovrätten finner följande styrkt. [Den tilltalade] har vid det med åtalet avsedda tillfället fört upp skaftet på en grillgaffel i målsägandens slida. Han har gjort det trots att hon har varit helt emot det och trots att han visste om detta. Hans handlande har varit en sådan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med ett påtvingat samlag.
Påtvingat samlag. Det måste väl vara våldtäkt?
Det är emellertid inte styrkt att [målsäganden] - så som anges i gärningsbeskrivningen - på grund av berusning eller annars med hänsyn till omständigheterna har befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som förutsätts i brottsbalken för våldtäktsansvar. Det är således inte heller utrett att [den tilltalade] har genomfört handlingen genom att otillbörligt utnyttja ett sådant hjälplöst tillstånd. Han kan därför inte dömas för våldtäkt.
Nej. Det är inte våldtäkt. Det är sexuellt ofredande.
Gärningen har emellertid inneburit att han har allvarligt ofredat [målsäganden] på ett sätt som varit ägnat att djupt kränka hennes sexuella integritet. Han har därmed gjort sig skyldig till sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket brottsbalken. Brottets allvar återspeglas i ett straffvärde som får anses svara mot ett fängelsestraff upp emot ett års fängelse.Brottsbalken 6 kap. 1 §:
Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
Det är det här som menas med att vi inte har en samtyckeslagstifning när det gäller våldtäkt i Sverige. Gränsen går altså inte vid att offret säger nej, utan vid att gärningspersonen tvingar sig till rätten att göra det ändå. Antingen med våld eller hot, eller genom att offret helt enkelt inte kan säga nej.
Efter våldtäkt i brottsbalken kommer sexuellt tvång (2 §), sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning (3 §), våldtäkt mot barn (4 §), sexuellt utnyttjande av barn (5 §), samlag med avkomling och samlag med syskon (6 §), utnyttjande av barn för sexuell posering (7 §), köp av sexuell handling av barn (9 §), och sen, något av en slasktrattsbestämmelse, sexuellt ofredande i 10 §:
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet.
Annars genom ord eller handlande. Det kan vara lite vad som helst. Både grova och mindre grova handlingar, så länge det inte passar in på någon av de tidigare brottsbeskrivningarna i kapitlet. Det är inte, kan man anta i alla fall, menat att förringa det offret har genomgått. Men ofredande. Det låter ju ändå ganska lindrigt.
Min uppfattning är att det, beroende på hur ordet ofredande klingar, är otillfredsställande att använda den brottsrubrinceringen på fall som det ovan. Det rimmar illa med min rättsuppfattning. Våld-täkt. Ta med våld. Det hörs ju på ordet att det krävs våld. Och kanske var det fullt tillfredsställande en gång. Kanske lät det rimligt. Men inte nu, inte för mig.
Gränsen borde gå vid samtycke. Om man inte vill, då ska inget heller ske. Om det ändå sker, då ska det kallas våldtäkt.
