När produkter känns som infrastruktur

På svd.se kommenterade Jenny Maria Nilsson i förrgår Facebooks tramsiga prydhet - det faktum att all form av nakenhet är helt bannlyst på sidan.

"Bilden av Lyon som Fotografiska publicerat på sin facebooksida har museet själva med viss iver täckt med en så kallad vänlig ruta, för Facebook har nolltolerans mot allt naket. Ivern beror på att Fotografiska ständigt kommer att drabbas av nakenförbudet och nu vill ha debatt. Är det så här vi ska ha det? Ska detta ledande sociala media, som blivit en viktig plats för till exempel museer att informera sina besökare, radera naket oavsett avsikter?

Låt oss kalla saker vid deras rätta namn. Facebook är ett privat företag och de får ha vilka bestämmelser de vill. Anti-nakenheten är, i det här fallet, inget hot mot yttrandefriheten eller början på statlig censur. Men det är tramsigt, dumt och omoget"

Hon har rätt. Facebook är ett privat företag. Men det känns inte så. Det känns som infrastruktur. Som en gata eller ett torg. Själva facebook är inte poängen, för användarna, utan det faktum att våra kompisar finns där, att vi kan prata, skicka länkar till varandra, mikroblogga och på andra sätt umgås. Kan vi inte delta känns det som att inte få gå på vissa gator eller åka vissa tåg. Eftersom facebook, mail, och internet i stort är en förutsättning för att vara delaktig i så stor del av det sociala livet, samhället och kulturen tycker vi som använder det att vi har vissa rättigheter, utöver de man har som vanlig kund gentemot ett vanligt företag. De företag som tillhandahåller platformar för digitalt umgänge och informationsutbyte blir något annat än bara försäljare av produkter. Det är därför det blir så känsligt när apple tvingar tidningar att anpassa innehållet efter deras moral för att få sälja ipad-appar, när Facebook bannlyser naken konst eller Frankrike bestämmer att fildelare ska kunna förlora sin uppkoppling.

Det känns som att någon tar ifrån oss yttrandefriheten och tryckfriheten. För Facebook och smartphones känns inte som produkter, de känns som infrastruktur.


Problemet med moralexport, som en konsekvens av att alla de dominernade företagen råkar komma från samma moraliska och kulturella sfär (USA), tar vi en annan gång.

Såna där skitutbildningar borde man inte få läsa - eller?

Svenskt Näringsliv tycker att Studiebidraget borde variera med hur nyttig utbildning man läser, och att universiteten borde få anslag efter hur lätt studenterna får jobb efter examen. Uttalandet har fått kritik från lite alla möjliga håll. Nyamko Sabuni tycker att all kunskap är nyttig, Jens Liljestrand på DN tror att förslaget skulle leda till en brattifiering av humanioran och Håkan Juholt tycker att kreativitet är bra för tillväxten.

Har hitills inte sett någon som diskuterat saken utifrån perspektivet frihet och självbestämmande. Vilket är lite lustigt eftersom upprördhet över statens vilja att leka överförmyndare över vuxna människor annars brukar vara en blå paradgren.

För det är ju faktiskt det det handlar om - huruvida vuxna människor själva kan bli betrodda att välja vad de ska studera eller inte. Vilket Svenskt Näringsliv altså inte tycker, tydligen.

Sedan tycker jag väl i och för sig att det också finns en poäng i att bemöta argumenten kring vad som ger störst samhällsnytta. På den punkten kan man konstatera att det är väldigt svårt att veta i förväg. På kort sikt kan det verka klokt att bara utbilda strikt yrkesinriktat; arbetskraft för befintliga tjänster. På lång sikt riskerar man i så fall att ha utbildat en väldig massa skrivmaskinister precis innan alla skrivmaskiner byts ut mot datorer. En utbildning som lär en att tänka kritiskt och kreativt är bra mycket mer flexibel än en som lär en att använda en viss typ av maskin eller ett visst program. Två kurser som lär en att tänka på sinsemellan olika sätt ger en bra mycket mindre trångsynt människa än om man bara läst den ena. Många högre yrkesutbildningar, juristutbildningen till exempel, är en form av mild hjärntvätt - man ska läras in i ett visst sätt att tänka, det juridiska synsättet och den juridiska metoden. Att då ha läst något annat också, innan, efter eller under tiden, där man lär sig helt andra synsätt, kan vara väldigt väldigt nyttigt. Även om det råkar vara Harry Potter-kunskap.