Svenskt Näringsliv tycker att Studiebidraget borde variera med hur nyttig utbildning man läser, och att universiteten borde få anslag efter hur lätt studenterna får jobb efter examen. Uttalandet har fått kritik från lite alla möjliga håll. Nyamko Sabuni tycker att all kunskap är nyttig, Jens Liljestrand på DN tror att förslaget skulle leda till en brattifiering av humanioran och Håkan Juholt tycker att kreativitet är bra för tillväxten.
Har hitills inte sett någon som diskuterat saken utifrån perspektivet frihet och självbestämmande. Vilket är lite lustigt eftersom upprördhet över statens vilja att leka överförmyndare över vuxna människor annars brukar vara en blå paradgren.
För det är ju faktiskt det det handlar om - huruvida vuxna människor själva kan bli betrodda att välja vad de ska studera eller inte. Vilket Svenskt Näringsliv altså inte tycker, tydligen.
Sedan tycker jag väl i och för sig att det också finns en poäng i att bemöta argumenten kring vad som ger störst samhällsnytta. På den punkten kan man konstatera att det är väldigt svårt att veta i förväg. På kort sikt kan det verka klokt att bara utbilda strikt yrkesinriktat; arbetskraft för befintliga tjänster. På lång sikt riskerar man i så fall att ha utbildat en väldig massa skrivmaskinister precis innan alla skrivmaskiner byts ut mot datorer. En utbildning som lär en att tänka kritiskt och kreativt är bra mycket mer flexibel än en som lär en att använda en viss typ av maskin eller ett visst program. Två kurser som lär en att tänka på sinsemellan olika sätt ger en bra mycket mindre trångsynt människa än om man bara läst den ena. Många högre yrkesutbildningar, juristutbildningen till exempel, är en form av mild hjärntvätt - man ska läras in i ett visst sätt att tänka, det juridiska synsättet och den juridiska metoden. Att då ha läst något annat också, innan, efter eller under tiden, där man lär sig helt andra synsätt, kan vara väldigt väldigt nyttigt. Även om det råkar vara Harry Potter-kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar