lördag 3 september 2011

Om att löpa linan ut

Peter Weiderud tycker att vi ska göra Eid al-Fitr till allmän helgdag, skrev han på Brännpunkt häromdagen. Jag är mest intresserad av vad han säger i slutet:
Hur många nationella helgdagar kommer vi att ha råd med i det framtida mångkulturella Sverige? Troligen inte fler än idag, även om det skulle vara värt att göra en speciell nationalekonomisk studie om sambandet mellan ledighet och arbetslöshet. Och även om Eid al-Fitr är mest angelägen att göra till nationell helgdag, finns det såväl judiska, som katolska, buddistiska, hinduiska, ortodoxa eller sekulära intressen att fira andra dagar. I ett samhälle som gör anspråk på att vara mångkulturellt blir dessa gränsdragningar allt svårare.
Framtidens lösning ligger förmodligen i att växla in några av dagens svenska helgdagar till en personlig helgdagsbank av 2–3 dagar. Det skulle göra det möjligt för var och en att fira de viktigaste festerna, utifrån sin tro, sin etnicitet eller annan tradition. Utan religiösa eller kulturella traditioner att fira, kunde helgdagsbanken användas till födelsedag, bröllopsdag eller vårdagjämning
Jag minns ett samtal om det här för något år sedan. Om jag inte minns fel var det Emma N som lanserade förslaget på personliga helger. Jag minns också att jag var skeptisk.
Men jag har tänkt på det där. Och jag har någon vag känsla av att jag har hört om ett liknande system i Indien. Och jag har kommit fram till att det nog inte är så dumt. Jag tror inte att det räcker med 2-3 dagar. I Sverige har vi just nu 13 allmänna helgdagar, varav 8 kan infalla på vardagar och 4 är sekulära. 9 av helgdagarna är alltså religiösa, vilket i Sverige betyder kristna.
De icke-religiösa helgdagarna är nyårsdagen, första maj, nationaldagen och midsommardagen (alltid en lördag).

De kristna helgdagarna är trettondagen, långfredag, påskdagen (alltid en söndag), annandag påsk (alltid en måndag), kristi himmelfärdsdag (alltid en torsdag - extra bonus: klämdag på fredagen!), pingstdagen (alltid en söndag), alla helgons dag (alltid en lördag), juldagen och annandag jul.
Om man inte ska särbehandla kristna bara för att Sverige historiskt sett har varit ett kristet land, varför ska vi då särbehandla muslimer? Om muslimerna inte ska tvingas ta ledigt för att fira Eid, varför ska den kristne tvingas ta ledigt för att t.ex. fira pingst?

Alltså - varför inte ta steget fullt ut - ta bort alla de svenska kristna allmänna helgdagarna, eller i vart fall de som kan infalla på vardagar, och inför en pott för varje person boende i Sverige på motsvarande antal dagar. Bestäm också ett antal kalenderdagar som är helgdagsvalbara, t.ex. juldagen, eid, diwali, pesach osv. - religiösa eller kulturella helgdagar som är allmänt erkända - där arbetsgivaren/dagis/skolan etc inte får säga nej till att ge en ledigt förutsatt att man har pott-dagar att ta ut. För planeringens skull kan det vara bra att tex säga att man måste anmäla hela årets helgdagsval på en gång, antingen i slutet av året innan, eller, om man tex bytt arbetsgivare eller skola, när man börjar på aktuellt ställe. Eller, till och med, att man, i alla fall som huvudregel, får bestämma sig en gång per arbetsgivare. som då gäller för hela den anställningen.

Tanken är att alla dels ska kunna välja själva vilka helgdagar som är så viktiga att man vill vara ledig på dem, att möjliggöra kulturell variation, och att garantera att familjer/släkter kan vara lediga samtidigt om de vill. Om man bara tar bort helgdagarna och byter ut mot extra semester så tillgodoses inte det sista intresset - arbetsgivaren har nämligen fortfarande rätt att bestämma när arbetstagaren får och inte får ta semester, med hänvisning till arbetsledningsrätten.

Det skulle kräva utredning och innebära omställningar - men jag kommer inte på något bättre sätt att faktiskt ha ett neutralt helgdagssystem, ett som inte är etnocentriskt.

Kritiken brukar vara konservativ - "men, så här har vi ju alltid gjort", "det är viktigt med en känsla av samhörighet" osv. Frågan är ju om den buddist som sitter hemma på juldagen och äter fiskpinnar och har tråkigt eftersom allting är stängt över huvud taget är berörd av de argumenten. Hon firar inte jul nu heller - och känner sig då inte särskilt "samhörig" med de som gör det. Om hon vill fira jul - för att det är roligt kanske - så kommer hon ju att kunna välja att göra det även i fortsättningen.

Jag är inte heller orolig för att de traditionella svenska högtiderna inom överskådlig tid ska "försvinna". Majoriteten av svenska folket är födda och uppvuxna i Sverige med svenska traditioner, och kommer sannolikt att i huvudsak välja de traditionella helgdagarna.

Nationaldagen borde fortsätta vara allmän - vad är annars poängen med att ha en nationaldag över huvud taget?.

Midsommar, första maj och nyårsdagen kan jag tänka mig att ta med i pottsystemet. Första maj-kramarna kommer naturligtvis att protestera, men jag har aldrig riktigt förstått det demokratiska i att ha en helgdag för att fira en viss politisk ideologi...Sen är jag ju uppvuxen som blåbär också ;)